TORNADOS



Snart så!! Jag verkligen längtar till sommarn och den här bilden gjorde mig inte mindre desperat vill jag lova! Kollar på bilder också, vilket göra att jag känner en stor saknad av persbo. Det var liksom VI och man behövde inte bry sig om annat än nuet och betygen. Vardagen i skolan var bättre än man riktigt viste om. Sista dagarna var helt underbara faktiskt när jag tänker tillbaka. Betygen var satta, inget var på ens hjärna förutom att få avslutnings showen perfekt. Vi satt ute på kullen bland alla dessa maskrosor och skrev manus i på en filt med sommarens bleka bara ben och solglasögenen non stop. Gud vad häligt det var! Saknar alla människor i tornados och det är konstig hur allt förändras och hur alla människor förändras, både på gott och ont. Vissa med höga mål om framtiden och andra med mål som att leva för stunden och vissa utan mål alls. Och främst av allt dem som började högstadiet utan mål och ambitioner, och trodde att allt skulle lösa sig själv, och avslutade högstadiet med att hitta sig själva och sinna mål. Jag var den som alltid hade mål, siktade högt och ville nå dit så fort jag bara kunde, utan att det egentligen var realistiskt. Utmaningarna som man fick möjlighet till i vår tornados. Framförallt så hittade jag mig själv under sista året på persbo. Med hjälp av min omgivning helt klart och mäst av allt med hjälp av minna underbara vänner. Jag behöver inte ens säga varför för dem vet det. Jag är mer än tacksamm för att få dela mig med dem och få vaara en del av varje underbar människa av mina tjejer. 

Jag är förväntasfull att se hur vi alla blit när vi är 30 och har återträff. Hur alla männsikor kommer förändras. Gud, det är helt omöjligt att förutse de. Jag känner på mig vissa som kommer vara likadana, ha samma intresse och samma mål, samma stil och samma gamla personlighet. Och resten som kommer jobba med något helt oförväntat och se helt annurlunda ut. (Jag drömmer mig bort)

Snart börjar livet, om 2 år tar vi alla studenten och börjar vår personliga resa som kommer leda oss till vad vi kommer vara när vi är 30 och träffas på återträffen. Om två år öppnar vi vingarna och flyger mot nya äventyr, utmaningar och mål. Vem vet, vi kankse träffas på vägen. Vissa kanske tom gifter sig och skaffar barn tillsammans, andra kanska hamnar på samma jobb, och några kommer stå på samma scen.  Framtiden är läskig, men även farschinerande. Nu ska jag vakna till liv och gå och lägga mig. R.I.P Tornados!! Wish you all good luck♥

Kommentarer
Postat av: linn

bland den bästa tiden i mitt liv, utan tvekan<3

2010-05-09 @ 22:29:39
URL: http://allsortsofthings.blogg.se/
Postat av: Sara

Måste hålla med Linn, usch va man saknar.. :(<3

2010-05-10 @ 09:20:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0